HISTORIK Löwchen är en numerärt liten ras, inte bara i Sverige utan i hela världen. 1969 ansågs den, enligt Guiness rekordbok, vara världens mest sällsynta hundras. Men tack vare intresserade och engagerade uppfödare har den överlevt och så sakteliga ökat i antal. Avelsutbyte mellan uppfödarna i olika länder har varit och är av största vikt. Rasen har Frankrike som hemland. Små lejonklippta hundar finns på kopparstick och oljemålningar från medeltiden och framåt. Den första rasstandarden kom 1904. Löwchen är en sann sällskapshund som under 1600- och 1700-talen var populär bland adeln och de franska hoven. Med sitt tillgivna och alerta sätt uppfyller den väl kraven på en sällskapshund, något som också betonas i rasstandarden.
AVEL Nuläge Tabell 1. Beräknad inavelsgrad åren 1984 – 2003. Tabellen ovan visar att inavelsgraden varierar mellan 1,9 och 15,6 procent. Noteras bör dock att de högsta topparna finns under de tidiga åren, vilket inte är förvånande med tanke på rasens population i slutet av 60-talet var så liten att den ansågs som världens mest sällsynta ras. Medelvärdet på 4,71 de senaste 10 åren kan dock ses som ganska lågt med tanke på den smala avelsbasen. Tabell 2. Inavelsgrad hos enskilda kennlar.
Ovanstående tabell visar att inavelsgraden är mycket varierande hos de olika kennlarna. Ser man på de kennlar som varit aktiva de senaste fyra åren (fet stil) så ligger hälften över 6% vilket är en alltför hög inavelsgrad. Den effektiva avelsbasen beskriver hur närbesläktade de avelsdjur är som kommer till användning och vilken effekt den släktskapen får på förlusten av ärftlig variation i djurstammen. Normalt räknar man med att en ras eller art befinner sig i allvarlig fara för svåra genetiska skador när avelsbasen (den effektiva populationen) underskrider nivån 50. Tabell 3. Förändring i effektiv population (avelsbas) 1990-2002
Den genomsnittliga inavelsnivån är påtagligt högre vad som kan rekommenderas. Stegringen i inavelsnivå från 1997 till 2002 redovisas här i form av en kraftigt sänkt effektiv population. Dessutom har man nu hamnat i ett läge där inte heller den tillgängliga avelsbasen är tillfredsställande. De avelsdjur som finns i landet är helt enkelt för närbesläktade. Om situationen åter skall förbättras är det nödvändigt med nya importer av mindre besläktade hundar. Utan sådana tillskott är den svenska stammen inte kapabel att upprätthålla tillräcklig ärftlig variation för att bevara hälsa och vitalitet.
Strategi
Rekommendationer
HÄLSA Nuläge Av enkätsvaren framgår att det finns problem med: Testikelförluster:
Tandförluster och bettfel:
Procenten är av totala hundar i enkätsvaret dvs 139st. Samtidigt kan det utifrån enkätsvaren noteras att det är en mycket frisk ras, vilket också stöds av försäkringsstatistik. Ytterst få har drabbats av sjukdomar. Även mentalt är rasen bra, men enligt enkätsvaren visar någon enstaka hund onormalt beteende. Information från rasklubben i Tyskland visar att antalet konstaterade fall av PRA ökar.
Strategi
Det görs genom fortlöpande information i klubbtidningen, på årsmöten och medlemsmöten.
Rekommendationer
MÅLSÄTTNING Delmål:
Detta ska upprepas med femårsintervaller för att se att rasen utvecklas i en tillfredsställande riktning när det gäller sundhet och bibehållandet av rastypen.
Om fem år bör medelvärdet vara 3,5 procent, om tio år 3,0 och om 15 år 2,5 procent.
Slutmål:
- Denna inavelsgrad är önskvärd inom alla raser. Med större genvariation blir framtida uppfödares arbete med rasens bevarande mycket enklare.
- Ju större procent av alla djur som testas ju snabbare upptäcks eventuella hälsoproblem. På detta sätt kan vi stoppa ett hälsoproblem innan det blivit utbrett i för stor del av populationen.
- En rastypisk löwchen i mentalitet och exteriör samt med god hälsa gynnar både rasen, uppfödarna och den vanliga hundägaren.
Strategi
HÄLSOUNDERSÖKNING AV LÖWCHEN 2003 Svenska Löwchencirkeln Svarat på enkäten: 5st uppfödare. 35 st hundägare. Könsfördelning: På 42 hela kullar har det fötts totalt 112 st valpar. Medel 2,67 valpar per kull. Varav ca 45% har varit tikar.
Totalt antal hundar med i statistiken : 139st varav 52,5% tikar (47,5% hanar) Dessa är fördelade på födelseår/antal: 1980-1 1988-1 1993-4 1999-14 1982-1 1989-3 1994-4 2000-10 1985-2 1990-4 1996-6 2001-5 1986-3 1991-3 1997-7 2002-21 1987-1 1992-2 1998-6 2003-2 samt 39st tyvärr utan födelseår. Av 22 kullar har 4st haft döda valpar inom 8 veckor efter födsel =18,2% Totalt 61 levande valpar och 5 döda dvs 7,6% av sammanlagda antalet dog.
Kastrerade hanar: Totalt antal svar 54st Kastrerade: 1,8% (1) Anledning:.”få bukt med temperament”
Steriliserade tikar: Totalt antal svar 45st Steriliserade: 8,9% (4) Anledning: 4st livmoderinflammation, 1st besvärliga löp.
1. Bett a. Typ av fel: Underbett. 4st. Tångbett inga Ombänt saxbett. 1st. Ojämnt bett 10st Överbett inga Skevt bett inga
b. Tandförluster? Totalt antal svar 88st Vet ej 3,4% (3) Förlust insiciver: 14,8% (13) 80,7% svarat inga förluster (71) Förlust premolarer: 9,1% (8) 28,4% svarat inga förluster (25) Not. Flertal skrivit frågetecken vid frågan premolarer Förlust molarer: 1,1% (1) 34,1% svarat inga förluster. (30)
Total tandförlust per hund: mer än en: 8% (7) mer än tre: 1,1% (1) mer än fem: 3,4% (3)
Kommentarer: ”drog 2 tänder vid 12 år” ”sen med dra valptand så hörntand växte innanför” ”valphörntänder fick dras” (2st)
2. Fertilitet Tikar som gått tomma: 2,4% (1) Totalt antal svar 41st Tikar med livmoderinflammation 10,3% (4) Totalt antal svar 39st
Hanar som saknar en testikel 19,3% (11) Hanar som saknar båda testiklarna 3,5% (2) Total testikelförlust 22,8% Totalt antal svar 57st.
3. Valpning Kejsarsnitt 8% (2) Totalt antal svar 25st. Orsak: ”värkarbete upphörde” Dåligt värkarbete som krävt annan hjälp. 9,5% (2) Totalt antal svar 21st Fått dödfödda valpar. 1,7% (3) Totalt antal svar 18st. I flera kullar samma tik 12,5% (1) Totalt antal svar 8st Antal döda i medel per kull: 1,4st (5 svar)
4. Ögon Ögonproblem: 9,3% (9) Totalt antal svar 96st varav 3st vet ej. (87,5% svarade nej.) Vilka problem? ”Tunnelseende”(ögonlyst vid 2 och 5år). ”Börja se dåligt i mörker vid 14 år” (ögonlyst vid 3år). ”Ögoninfektion, täppt tårkanal” ”Grön starr ett öga vid 14 år” ”Lite rinnande ögon” ”Ögonfransar växer inåt” ”Rinner mycket” ”Rinner väldigt mycket, blir infekterat” ”Ser mycket dåligt vid 11 år” Ögonlysta 42,4% (42) Totalt antal svar 99st varav 5st vet ej. 52,5% svarar att hunden inte är ögonlyst. (52)
Vid vilka åldrar? 2 år 39,5% 3 år 16,3% 4 år 11,6% 5 år 16,3% 6 år 2,3% 7 år 2,3%
2 st ERG-testade: *ua vid 1,5 år *misstänkt PRA , ERG vid 2, 4 och 7 år Resultat: Utan anmärkning: 97,6% (41) PRA 2,4% (1) Katarakt inga Annat inga
Kommentarer: ”Hundar ua med mor PRA.” ”Första gången lystes med diagnos misstänkt PRA men veterinär osäker o rekommendera ny lysning som var ua”. ”Veterinär informerade om att hon skulle diagnoserat PRA om hon inte precis gått vidareutbildning och lärt sig skillnad på sjukdom och normalvariation”
Sjukdomar Hudproblem 5,1% (5) Totalt antal svar 98 varav 1st vet ej. Ev. diagnos: ”Talgknölar på ryggar kommer och går”. ”Fukteksem tassar.” ”Mycket klåda, ej diagnos” ”Klåda, troligtvis av stress” ”Infektion som blev stora svullnader, försvann med medicinering”
Allergi 2% (2) Totalt antal svar 98 varav 3st vet ej. Typ av allergi: ”Veterinär tror på allergi, ej utredd.” ”Mot visst färgämne i hundgodis”
Magproblem 3,1% (3) Totalt antal svar 96 varav 1st vet ej. Symptom/diagnos: ”Mår pyton ca varannan vecka.” ”Stressmage, får upp vatten o godis ibland när han är uppe i varv”. ”Åt något som stoppade allt, bra efter några dygn på djursjukhus”
Cancer/tumörer inga Totalt antal svar 97 varav 1st vet ej.
Hjärtproblem 3,2% (3) Totalt antal svar 89 varav 1st vet ej. Ev. diagnos: ”Förstorat hjärta o blåsljud”. ”Blåsljud-hjärtsvikt vid 9-10”. ”12års åldern”
Njurproblem 2,1% (2) Totalt antal svar 93 varav 1st vet ej. Typ av problem: ”vet ej 9år”. ”Efter en uvi – tillfälligt, inga problem nu”
Epilepsi 5,2% (5) Totalt antal svar 96 varav 1st vet ej. Första EP-anfallet? 4år, 8år, 5år. Typ av epilepsi? ”Vet ej,.kom i samband med trafikolycka” ”Vet ej”
Dövhet 3,2% (3) Totalt antal svar 95 varav 1st vet ej. Ålder? 13-14år, 14år, 12år.
Andra problem med öron?: 6% (5) Totalt antal svar 83 varav 1st vet ej. Vad: Öroninflammationer 5st (=alla)
Infektioner 10,1% (9) Totalt antal svar 89 varav 6st vet ej. Vilken typ: Tonsilit 2st Öroninflammationer 2st Livmodersinflammation 1st Uvi 1st Tassar-hud 1st Ögon 1st Hudinfektioner 2st.
Skelett Rygg: 8,3% (8) Totalt antal svar 96st Typ av problem: ”diskbråck efter olyckshändelse vid 5år” ”spondylos vid 8-9år,” ”spondylos” ”akut diskbråck vid 7” *2 ”skadad vid bilolycka” ”skada vid fall från vindstrappa” ”ryggskott, blev översprungen av schäfer som valp” ”paunskitis vid 6mån”
Osteokondros inga Totalt antal svar 91st
Patella Luxation 3,3% (3) Totalt antal svar 91st Vid vilken ålder märktes problemen? 1,5år, 2,5år *1, 0.5 *3
Höftledsfel inga Totalt antal svar 93st varav 1st röntgad.
Andra problem som rör skelett eller rörelser: ”brutit tassen, samt fått knä- o höftproblem efter harjakt”. ”skadad framben som blev infektion men läkte” ”Hoppade på ben under uppväxt, bra nu” *1”knät hoppar ur gropen-låser sig. Förmodat slag mot tillväxtzonen som valp enl. veterinär. Opererad”. *2”Opererad för 2 utslitna diskar”. *3”Ej utrett vidare”
Mentalitet (100st svar) Nervös 4% (4) Feg 14% (14) Lugn 57% (57) Orädd 60% (60) Glad 94% (94) Livlig 89% (89) Stressad 1% (1) Hyperaktiv 3% (3) Kaxig 21% (21) Agressiv 3% (3) Annan beskrivning ”Försiktig.” ”I mina ögon utvecklingsstörd med stora problem utanför hemmet.” ”Väldigt låg och kan vara rädd för vissa saker” ”Slår över när han ska göra något han tycker är riktigt kul, t ex åka bil, agility. Lugnar sig så småningom. Energisk” ”Skällig” ”Extremt lättlärd, stark dådkraft” ”Lättlärd,personlig” ”Lätt stressad och skäller” ”Stentuff (arbetarhund)” ”Lite osäker ibland” ”Ibland kaxig o harig & ibland go o glad”
Övrigt ”Frisk” 23st noterat ”Bra temperament”. ”13 år o pigg.” ”9år o pigg” ”Uppfödare måste se upp med temperament samt bettfel” ”Opererat bort analsäckar efter återkommande problem. Åt Levaxin för hypotyreos”. ”Hastigt dålig vid 12år o fick somna in, antagligen tumör i lungorna” ”Allvarlig leverinfektion vid 13 år, men med koständring ok” ”Ena urinröret växte på fel sida (utsidan) av knipmuskeln, vilket gjorde att hon kissade på sig när hon var avslappnad. Justerades genom operation” ”Korthåriga” 2st noterat ”Kort svans” 2st noterat ”Valp avlivad pga gomspalt” ” Ett agressivt beteende började vid 6mån ålder. Accelerade och vid 1år till abnorm agressivitet. Fick av hundpsykolog och veterinär rådet att inget gick att göra. Det enda som kvarstod var tyvärr att ta bort honom vilket skett.”
”För att komma till källan måste man gå mot strömmen”
Analys över avel med Löwchen under åren 1992 till 2002
Förutsättningar Underlaget för följande analys är SKK´s Rasdata för rasen löwchen. Uppgifter om registreringar, kullar mm baseras på hundar för vilka det finns uppgifter om födelsedatum och föräldrar.
Registreringar och inavel Tabell 1. Födda valpar och beräknad inavel åren 1992-2002
Antalet födda valpar har under åren pendlat kring 30 med en klar uppgång efter år 2000 till i genomsnitt ca 40 valpar per år. Den genomsnittliga inavelsnivån i rasen, vid varje tillfälle beräknas fem generationer bakåt. Inavelsgraden varierar kraftigt från som lägst 1,4 % till ett högsta värde av 6.4 %. De båda sista åren i perioden ligger inavelsnivån högt, i genomsnitt 4.7 %. Värdet måste anses vara otillfredsställande högt och skall jämföras med en rekommenderad maximal nivå av 2,5 %. Inavelsstegringar därutöver innebär på sikt allvarliga risker framför allt för hundarnas allmänna hälsa. Det bör observeras att den verkliga inavelsgraden fem generationer bakåt med stor sannolikhet är något högre än här redovisade värden. Orsaken är, som framgår av tabellens sista kolumn, att stamtavlorna i genomsnitt inte är kompletta för mer än drygt 4 generationer.
Avelsbas (effektiv population) Den beräknade avelsbasen (effektiva populationen) avser inte antalet faktiskt använda avelsdjur. Beräkningarna utgår i stället från den faktiska ökningen av inavelsgraden i den stam av hundar man faktiskt har. Därefter beräknar man hur stor en slumpparad population med lika antal hanar och tikar skulle behöva vara för att inavelsstegringen skulle bli densamma som i den verkliga hundstammen. Det antal man då får fram är måttet på den effektiva populationen eller avelsbasen. Den effektiva avelsbasen beskriver således ur närbesläktade de avelsdjur är som kommer till användning och vilken effekt den släktskapen får på förlusten av ärftlig variation i djurstammen. Normalt räknar man med att en ras eller art befinner sig i allvarlig fara för svåra genetiska skador när avelsbasen (den effektiva populationen) underskrider nivån 50. Dataprogrammet LatHunden, Genetica AB, medger också beräkningar av "tillgänglig" avelsbas. Beräkningen baseras på slumpmässiga simulerade parningar för två generationer framåt i tiden. Endast de hundar som verkligen använts som avelsdjur av rasens uppfödare utgör startpunkt för beräkningarna. Vid de simulerade och slumpmässiga parningarna tillåts dock inte parning mellan helsyskon eller föräldrar och avkomma. Programmet tar i övrigt inga andra hänsyn.
Tabell 2. Förändring i effektiv population (avelsbas) 1990-2002
Tabellens värden kan förefalla överraskande och kräver lite kommentarer. I början av perioden var den utnyttjade avelsbasen mycket låg, motsvarande endast 12 individer i slumpparning, vilket tyder på att en relativt intensiv släktskapsavel bedrevs. Samtidigt fanns det så pass tillgång till obesläktade hundar i stammen att en slumpparning rätt över samtliga tillgängliga avelsdjur skulle ha givit mycket låg stegring av inavelsgraden. Det är detta som ger den mycket höga skattningen av Tillgänglig Ne. Siffran är naturligtvis inte möjlig att upprätthålla under flera generationer av det enkla skälet att stammen är för liten. Det betydligt bättre värdet för utnyttjad avelsbas för åren fram till 1997 torde ha sin grund att man under den perioden bröt med den starka släktskapsaveln och faktiskt sänkte inavelsnivån i rasen. Det får då i sin tur till effekt att inte lika mycket stod att vinna med den simulerade parning som programmet gör vilket leder till att beräknad Tillgänglig avelsbas sjunker. Värdena för år 2002 visar på vad som sannolikt är en mer realistisk nivå i en ras med så pass begränsat individantal som för löwchen. Den genomsnittliga inavelsnivån är påtagligt högre vad som kan rekommenderas. Stegringen i inavelsnivå från 1997 till 2002 redovisas här i form av en kraftigt sänkt effektiv population. Dessutom har man nu hamnat i ett läge där inte heller den tillgängliga avelsbasen är tillfredsställande. De avelsdjur som finns i landet är helt enkelt för närbesläktade. Om situationen åter skall förbättras är det nödvändigt med nya importer av mindre besläktade hundar. Utan sådana tillskott är den svenska stammen inte kapabel att upprätthålla tillräcklig ärftlig variation för att bevara hälsa och vitalitet. Effekter av inavel på fruktsamhetEn studie av parningstyper för alla kullar födda efter den 1 januari 1992 visar att andelen nära släktskapsparningar, parningar mellan föräldrar och avkomma, helsyskon, halvsyskon, eller med föräldrars syskon eller med far- och morföräldrar förekommit vid produktion av 5 kullar av totalt 96. Det är en jämförelsevis hög siffradå medeltalet för incestparningar i övriga raser ligger klart under 2 % Kullstorleken påverkas direkt av föräldrarnas släktskap så att ju närmare besläktade föräldrarna är desto mindre blir kullarna. På grund av de mycket få kullarna efter nära släktskapsparning finns ingen direkt möjlighet att visa på effekterna av incestavel på fruktsamhet. Skillnaden mellan relativt sett obesläktade parningar och parningar mellan hundar som är släkt som kusiner eller motsvarande visar dock på att rasen reagerar som andra hundraser på inavel, d.v.s. med minskad kullstorlek.
Tabell 2. Effekt av nära släktskapsavel på kullstorlek
Tyvärr finns inga tillförlitliga registreringar över antalet parningar som krävs per kull. Inte heller finns kompletta uppgifter om ärftliga störningar i rasen. Men allmänt kan sägas att när inavel leder till kraftigare sänkning av kullstorlek så är den sjunkande fruktsamheten som regel åtföljd av ökande svårigheter att få tikarna dräktiga samt av sänkt immunförsvar och andra ärftliga störningar. Effekten är särskilt påtaglig i raser där kullstorleken redan är så låg att någon mer dramatisk sänkning knappast är möjlig. HanhundsanvändningMöjligheterna att bevara ärftlig variation i en ras är i betydande grad beroende av antalet för avel tillgängliga handjur och det sätt på vilket de används i avel. Beräkningarna här utgår från att en genomsnittlig hanhund utnyttjas i avel under en period av 4-5 år. För att det då skall vara möjligt att upprätthålla en rimlig bredd i aveln bör ingen hanhund tillåtas att producera med än maximalt ca 5 % av antalet valpar i en generation och helst inte över 2 %. Det lägre värdet bör eftersträvas i raser där registreringstalen medger det. Vid en registrering av ca 40 valpar per år, räknat med de värden som syns gälla efter år 2000, skulle det för rasen i dag medföra ett en maximal livstidsproduktion kring önskvärt maximum vid ca 10 valpar eller 3-4 kullar per använd hane. OBSERVERA att detta gäller ett maximivärde och således inte skall ses som ett rekommenderat medelvärde. I en situation där många hanhundar dessutom är relativt nära släkt med varandra finns det anledning att ytterligare begränsa användningen av enskilda hanar i avel. Värdena gäller om aveln helt skulle baseras på hundar i den svenska stammen och utan tillskott av importer. Vid mer regelbunden import av avelshundar kommer den faktiskt tillgängliga populationen att vara större än den i Sverige registrerade. Därmed kan maximigränser för enskilda hanhundars produktion höjas utan att det har en negativ inverkan på den långsiktiga inavelsökningen i rasen. Följande redovisning baseras dock på att avelsarbetet skall planeras inom ramen för de avelsförutsättningar som vid varje tillfälle gäller inom landet. Av de 88 hanar som använts i avel för att producerat kullar från år 1992 och framåt har 12 stycken 10 valpar eller fler registrerade efter sig. I topp ligger S25533/92 Shimeesha Chocolate Drop med 20 egna valpar och 29 barnbarn. Därnäst kommer S57438/2000 Blue Heaven's Romance med 17 valpar trots att han är född så sent som i september år 2000. Av naturliga skäl har han ännu inga barnbarn. Rekommenderad maximinivå för antalet barnbarn ligger vid ca dubbla nivån för antalet egna valpar, dvs. vid max ca 20 barnbarn. Någon mer besvärande överanvändning av enskilda hanhundar kan således inte visas. Orsaken till den låga effektiva populationsnivån måste därför snarare sökas i nära släktskap mellan hundar i rasen.
Avkommeprövning I en välplanerad avel är det önskvärt att hanhundar inte tillåts producera mer än ett begränsat antal kullar, i raser med begränsat antal registreringar maximalt 3 och i övriga raser maximalt 5 kullar, innan resultatet av de första kullarna kunnat utvärderas. Om man både skall ta hänsyn till exteriör och mentalitet, samt dessutom i någon grad gardera sig mot ärftliga sjukdomar och defekter som debuterar först i vuxen ålder, så blir konsekvensen att hanen efter de första inledande kullarna bör ställas på väntelista i minst 2 år innan man tar ytterligare avkomma efter honom. Hanen själv bör dessutom av samma skäl vara minst 2-3 år gammal innan han används i avel. En analys över kullar producerade från år 1992 och framåt visar att för 58 kullar fanns det uppgifter om faderns ålder vid kullens födelse. Genomsnittsålder vid första kull var för hanhundarna 1023 dagar eller drygt 2 år och tio månader. Av de 58 hanarna med åldersuppgifter blev 24 fäder till sin första kull före 2 års ålder och 2 hanar före 1 års ålder. Den yngsta hane som i avel var dock inte mer än drygt 10 månader gammal när den första kullen efter honom föddes. En hunds avelsvärde kan bara bedömas med rimlig säkerhet med ledning av kvaliteten hos den avkomma som produceras. Vill man uppnå förbättringar genom avel måste utvalda avelsdjur i genomsnitt vara bättre i aktuella egenskaper än rasens medelvärde. Det är därför angeläget att man avvaktar med större valpproduktion efter en enskild hane till dess att resultatet av de första kullarna kunnat utvärderas. En sådan utvärdering är knappas möjligt innan valparna nått ca 2 års ålder. För att ett välplanerat avelsarbete skall bli möjligt bär därför en hane i rasen inte få producera mer än högst 3 kullar till att börja med. Därefter bör han stå på väntelista till dess att det är möjligt att värdera avkommans kvalitet både för fysiska och mentala egenskaper. En granskning av produktionen efter de under perioden aktiva hanarna visar att man i huvudsak följt den skisserade principen för valpproduktion. Tikar i avelIngen tik har mer än 11 egna valpar födda i 4 kullar. I en ras med så få avelsdjur totalt vore det dock önskvärt att starkare begränsa antalet kullar per tik så att tikar tilläts ge högst 2 kullar under sin livstid. Det vore den enskilda åtgärd som skulle ha störst inverkan på möjligheten att utöka avelsunderlaget och bevara ärftlig variation i en situation där kontrollen över hanhundsanvändningen redan ser tillfredsställande ut.
Släktskap mellan hanar i avelEn mer oroande faktor än intensiteten i utnyttjandet av hanhundar är det faktum att flera av de mest använda hanarna är nära släkt. S10639/94 Blue Heaven´s Drakkar Noir (9) och S54554/97 Blue Heaven´s Issey Miyake (10) är halvbröder och den senare dessutom far till S57438/2000 Blue Heaven´s Romance (17) . S38951/96 Bumir Chouchou (7) och S38949/96 Bumir Comme Cést Beau (11) är helbröder. De båda hanhundarna S25533/92 Shimeesha Chocolate Drop (20) och Shimeesha Irish Mist (13) är också mycket närbesläktade med tre av fyra far- och morföräldrar gemensamma. Siffrorna inom parantes anger antalet valpar per hane. Det är rimligt att man gärna vill använda någon son till en framstående hane i avel. Men en omfattande tät släktskap mellan rasens mest använda hanhundar bidrar givetvis till att kraftig minska avelsbasen för den svenska stammen.
Veterinär statistikAv någon anledning genomförs en relativt omfattande ögonlysning av hundar i rasen. Av 47 undersökta hundar förekommer ett fall av PRA och ett fall av en relativt oförarglig form av katarakt. Sammanlagt finns 71 ögonundersökningar registrerade, vilket betyder att ett antal hundar genomgått undersökning vid flera tillfällen. Det kan ifrågasättas om det verkligen finns behov av fortlöpande kontroll av ögon i en ras med så obetydliga redovisade problem med ögondefekter.
Övriga veterinära anmärkningar gäller endast en hund med HD-anmärkning.
Mentala egenskaper RekommendationerDet som främst bör uppmärksamma i det framtida avelsarbetet är att den genomsnittliga inavelsökningen är hög och därmed är också den utnyttjade avelsbasen låg. Skulle avelsarbetet i framtiden fortsätta efter de principerna som tillämpats under senare år finns det anledning att befara att rasen inom relativt få generation kommer att drabbas av betydande genetiska störningar. Om man vill bevara ärftlig variation i liten hundstam är den effektivaste metoden att dels begränsa användningen av enskilda avelsdjur och dels att planera aveln så att man har så lika representation som möjligt för han- och hondjur. Maximalt bevarande av ärftlig variation uppnås när varje föräldrapar får bidra lika mycket till nästa generations avelsdjur. Tekniken kallas att ”hålla familjestorleken konstant” och medför i stora drag en fördubbling av den effektiva avelsbasen. Därtill bör man så långt möjligt undvika att dubblera samma härstamning i avelsdjuren genom att exempelvis använda helsyskon i avel i större utsträckning. Ärftliga defekter kan bara spridas i en hundstam som en följd av felaktig avelsplanering eller total avsaknad av avelskontroll. I en hundstam, där man omsorgsfullt undviker avel med djur som själva är defekta och dels håller en strikt kontroll över att enskilda avelsdjur inte överanvänds, finns det som regel inga speciella behov av att tillämpa särskilda genetiska hälsoprogram. De mycket låga frekvenserna av ögonanmärkningar vid genomförda undersökningar tyder inte på att rasen skulle vara drabbad av någon högre frekvens av gener med skadeeffekter på ögonen. Om man ändå känner oro för att ögondefekter skulle kunn nå spridning i rasen kan man välja två vägar.
Väljer man A som alternativ utan att samtidigt införa B bör avelsdebuten för enskilda hanar och tikar uppskjutas till ca 3 års ålder då den enda allvarligare ögondefekt som över huvud taget noterats är PRA, en defekt som oftast inte debuterar före vuxen ålder. Om man verkligen vill uppfylla målsättningen inom SKK att sätta hälsa och mentala egenskaper främst i avelsarbetet så man på något sätt skapa sig en bild av rasens mentala status. För närvarande finns ingen sådan information att tillgå. Erfarenhet från andra raser visar att uppfödarnas och hundägarnas egen uppfattning om rasens mentalitet inte alltid är helt objektiv. Hundar kan förefalla mentalt stabila i miljöer de är vana vid och bland människor de känner väl men samtidigt reagera med stor rädsla i mer ovana situationer. Det vore intressant att se i vart fall några tiotal hundar av rasen beskrivna enligt Svenska Brukshundklubbens Mentalbeskrivning Hund. Det skulle ge en rätt god bild av rasen i förhållande till andra hundraser då i dag mer än 150 olika raser ingår i den databas över beskrivningsresultat över hundars mentalitet som nu finns. För löwchen, liksom för all andra raser, vore det dessutom utomordentligt intressant att genomföra en begränsad DNA-analys av några tiotal hundar för att fastställa verklig tillgänglig ärftlig variation i rasen. Det skulle dels ge en bättre grund för avelsrekommendationer än enbart inavelsberäkningar och dessutom fungera som en grund för analys av hur framtida avelsplanering påverkar möjligheterna att bevara ärftlig variation i tillräcklig grad för att hålla rasen frisk och fri från genetiska skador.
Sprötslinge den 11 november 2003 Per-Erik Sundgren
Adress: Genetica AB Sprötslinge
|